Parafras.

Jag har ju glömt att visa! Vi hade som analog skoluppgift att göra en parafras på ett svartvitt foto, därav alla svartvita bilder i mitt tidigare inlägg. Den här bilden blev det i alla fall. Ett foto av William Klein. Jag älskar bilden - mest kanske eftersom den speglar någon slags mellanögonblick - alltså det känns som att modellen bara kollar spegeln lite snabbt innan hon sträcker på sig igen och poserar för kameran. Samtidigt känns bilden på något vis väldigt uppställd; "stå där, kolla spegeln, rätta till sminket". Dessutom är det lite kul att hon speglar sig i en reklamannons - så tidstypiskt 50-tal.

I min tolkning av bilden ville jag behålla den gamla känslan, och ljuset, men samtidigt få med någonting tidstypisk för våra dagar, lite som en överraskning. Jag bestämde mig för att göra ett självporträtt - fast ganska olikt mig kanske, lite överspelat - som 50-talet självt kanske, lite för mycket. Jag klädde ut mig och laddade min gamla kamera med film. Så här blev resultatet (ser ni den tidstypiska överraskningen?):